Intervju med Kristina Müntzing och Kalle Brolin
Hur skulle ni beskriva ert artist statement? Vad intresserar er som konstnärer?
Vårt statement är långt som en hel blogg, och kan läsas kontinuerligt på sunshinesocialistcinema.wordpress.com. Med vår solcellsdrivna utomhusbiograf vill vi använda konstfilm och konstvideo för att initiera diskussioner och debatt med utgångspunkt från ett radikalt vänsterhåll. Bland annat pratar vi om konstnärers och filmares längtan efter tillhörighet i ett större sammanhang, och om deras önskan att konst skall kunna bidra till byggandet av en bättre tillvaro.
Ni deltar i projektet Konst möter Konst. Kan ni berätta om varför ni valde verket ”I skuggan av ett moln” av Charlotte Öberg Bakos i Söderköping?
Vi har ett filmprogram som vi tycker kan leda in på diskussioner om post-industriell överlevnad. ”I skuggan av ett moln” kan eftersom det är ett bra konstverk tolkas på flera olika sätt, och vi har denna gång valt att se det som röken ur en fabriksskorsten. Att röken tecknas i neon leder in tankarna på städer som vill marknadsföra sig med event och upplevelseindustri, som ersättning för tillverkningsindustri. Under ett sådant moln passar vår biograf in väldigt fint, som både upplevelse och störning av upplevelsen.
Det finns alltid en debatt om offentlig konst och vem som har möjlighet att använda och uttrycka sig på offentliga platser. Vilken betydelse har det offentliga rummet för er som konstnärer och hur ser ni på diskussionen om vem som har rätt att uttrycka sig i det offentliga rummet?
Vi vet inte om vi har den rätten, men vi tror på att man tar den. Precis som konstnärens jobb kan vara att utvidga gränserna för vad som kan inkluderas under begreppet konst, kan konstnärer också jobba med att vidga gränserna för olika sätt att uttrycka sig i det offentliga rummet (hur en säger något snarare än vad en säger). För oss är det också ett test att använda ordet socialist i vårt namn, och se om censuren inträder redan där, utan att censorn ens tittat på innehållet.
Vad är bakgrunden till Sunshine socialist cinema. Hur kom ni på den idén och hur fungerar det?
Vi bodde från och till i Argentina under några år, och gick där på gratis utomhusbio i parkerna i Buenos Aires. De visade illegalt nerladdade filmer och diskuterade rätten att använda det som vardagsrum. Vi ville göra något liknande. Att använda solen kom vi på då vi var i Ryssland och ställde ut på en biennal, där vi nekades projektor och istället för film gjorde en skuggteater, med solen som bakljus.
Det fungerar bra. Vi har flera solceller nu än i början, och laddar snabbt upp sk. fritidsbatterier. Vart batteri räcker till ca. 90 minuter film, med den projektor vi använder.
Till en början visade vi bara film i en by i Skåne, Höja, men nu har vi köpt en gul gammal postbuss och förbereder en turné till nästa sommar. Vi tänker oss Kuxa Kanema, turnerande utomhusbiografer i Mozambique som på 70-talet visade socialistiska journalfilmer i byarna varje vecka, som en fin förebild.
Hur kommer ni att presentera ert verk för publiken?
Det blir ett konstnärssamtal och därefter ett filmprogram som visas i vår solcellsladdade utomhusbio. Publiken tittar från läktaren under Charlotte Öberg Bakos skulptur. Förhoppningsvis uppstår en publikdiskussion efter filmerna. De filmer som visas är ”Centaur” av Tamas StAuby, ”Hej jag heter Rita” av Rita Winde, ”The Crowd Is Your Element” av Paula von Seth, och ”A Ruda Road Movie” av Marie Bondeson. Temat för visningen är ”Arbetare lämnar fabriken” (efter bröderna Lumières första film).
Hemsida: www.kallebrolin.com och www.kristinamuntzing.com